Under Weimarrepublikens andra krisperiod, strax före börskraschen 1929, utkommer den första versionen av Det äventyrliga hjärtat det handlade då om en handbok för preussiska anarkister , den krigstraumatiserade generation som inte fann sig till rätta i moderniteten och den bräckliga demokratin.
År 1938 utkommer emellertid den föreliggande, starkt reviderade utgåvan i Tyskland nu skriven inifrån en kapprustande diktatur, och en kontinent på randen till ett nytt världskrig. I drömsekvenser, filosofiska reflexioner om tiden och naturen, samt med en stereoskopisk njutning markerar boken en vändning i Ernst Jüngers författarskap.
Den är samtidigt även ett mytologiskt och arketypiskt fundament till den kända motståndsromanen På marmorklipporna, som utkom året därpå. Från en förlorad postering ser författaren undergångens och förstörelsens flammor avtecknas vid horisonten, och öppnar med hjälp av symboliska och poetiska nycklar dörren till det intellektuella motståndets väg.
Ernst Jünger (1895 1998) tillhör den tyska litteraturens mest omdiskuterade och fascinerande namn. På nära håll, men med ofta kylig distans, skrev han i dagböcker, romaner och essäer om det omvälvande tjugonde århundradet: från första världskrigets skyttegravar fram till Tysklands återförening.