”Detta är romaner det slår gnistor om, alla tre på olika vis. /…/ Jag blir faktiskt helt upprymd av det faktum att en dramatiker som varit död i drygt hundra år kan inspirera till skönlitterära texter som känns så svidande aktuella.”
Sydsvenskan
”Flickhustrupsykologin och samlevnadens förställningskonst är motorn i Ett dockhem, men Pryds Helle skruvar alltsammans till en drömlikt förvriden tillvaro för Nora. Männens falska bilder av henne förvandlar varat till en tableau vivant i en både koncentrerad och generös roman, som slutar med det hisnande hoppet.”
Dagens Nyheter
”Det är en elegant vidgning av Noras liv som Helle åstadkommer, hon ger henne ett fullständigt liv”
Aftonbladet
Nora Helmers utveckling från en undergiven docka i ett förljuget äktenskap till en kvinna som går sin egen väg (genom att gå sin väg), sker i tre akter: från det på ytan idylliska julpyntet, över avslöjandet som förfalskare, den vilda tarantelladansen, räddningen från att ha blivit avslöjad som brottsling och den samtidiga insikten att maken inte bryr sig om henne utan bara sig själv.
Porten slår igen.
Ridå.
I Merete Pryds Helles roman får vi följa hur Nora kommer till insikt om sig själv, inte i tre akter utan under ett helt liv. Hon har alltid blivit behandlad som ett barn, först av fadern, sedan av maken, men genom kvinnor i sin närhet förmått att utvecklas intellektuellt såväl som sexuellt, och på så sätt leva ett parallellt liv. Hennes kärlek till maken är stor, hon har till och med förfalskat sin fars underskrift för att genom ett lån kunna bekosta en resa för att rädda hans hälsa efter ett sammanbrott. Men i Italien förstår hon att ju mer kraft maken får, desto tommare blir hon.
Så när julen närmar sig i familjen Helmers hem är vi läsare väl rustade för det slut vi så väl känner. Och några verkliga överraskningar har vi fått på vägen.
I översättning av Stewe Claeson.
”Steget ur dockhemmet blir en logisk triumf.”
Expressen
”poetisk, sinnlig och inkännande”
Sydsvenskan
”Genom alla romanerna hörs genklangen av Ibsens ord, i raka citat, i stoff och namn. Ändå är Nora, Henrik och Hilde fristående och livs levande av egen kraft; de båda översättningarna av Stewe Claeson och Gun-Britt Sundström till synes helt perfekta. Det är tre starka verk, för den som orkar se den egna livslinjens val och icke-val börja skymta mellan raderna.”
Dagens Nyheter
”Hur olika de tre romanerna än är, tar de alla fasta på det dolda hos Ibsen, det förflutnas förbrytelser som återverkar i nuet och de strukturer som håller människor inlåsta. Ibsen verkade i en tid som inte längre finns, ändå talar den till oss genom de tre författarna så att vi förstår och känner igen oss.”
SVT Kulturnyheterna
”Det är tre ypperligt välarbetade romaner. De kan läsas med eller utan Ibsen i bakhuvudet. Tre människor har blivit till. ”
Expressen
”Så olika de nu är, Hjorths, Östergrens och Helles romaner, fungerar de helt uppenbart som ett slags turboraketer, som kan sätta ytterligare litterär fart på Ibsens enorma samtidraket – för att nu tillgripa en förtäckt, patriarkal fallosmetafor.”
Weekendavisen, Danmark