Det är den danska systemdiktningens viktigaste monument, en magnifik skapelseberättelse som ritar upp flera av sextiotalets mest verksamma ideologiska och estetiska positioner. Det obetydliga ordet »det« växer i en grandios gest ut till ett universum, en värld genomkorsad av samtida röster: kvinnorörelsens frågor, ideologikritiska ansatser, diskussionen om språkets spännvidd. I översättning av Marie Silkeberg.
INGER CHRISTENSEN [1935 2009], född i Vejle, Danmark, var en dansk poet, romanförfattare, essäist och dramatiker. Christensen hör till de främsta nordiska poeterna i sin generation, hyllad såväl här hemma som på kontinenten. Med tiden har fler och fler läsare fått upp ögonen för hennes prosa, såväl romanerna som essäerna. Under slutet av sin levnad var Inger Christensen ständigt omnämnd som kandidat till Nobelpriset i litteratur.
»[Boken] uttrycker en frihetlig livskänsla som söker utlopp i skapande, kärlek, revolt, utopi, orgasm; samtidigt som dess stränga komposition håller allt på plats och hindrar det från att flyta ut i formlösa fantasier. En kraftfull demonstration av poesins möjligheter.« | Malte Persson, Expressen
»Jag är glad att jag inte är poet. Då hade kanske senkommenhetsmärtan övertrumfat glädjen i att plötsligt inse att den bästa, samtida diktsamlingen redan är skriven - för 40 år sedan.« | Amelie Björck, Göteborgs-Posten
»Ett ytterst angeläget och vackert diktverk.« | Pär Thörn, Aftonbladet »Inger Christensen, ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap som försett oss med magiska sonettkransar, rekviem, fjärilar, ljus, gräs i en lyrik av högsta specifika vikt. Hon är modernist, språksprängare och ordhelare. Människan är i hennes diktning rik och problematisk, tonen hög. Hos henne klingar tankarna, ande strömmar genom kropparna, i själen bankar kött och blod.« | Maria Schottenius, Dagens Nyheter
»Den matematiska precision med vilken Christensen tyglade och frigjorde sin skaparkraft är bevarad i översättningen och det är förunderligt hur en formell begränsning kan frigöra så många möjligheter, så många associationsvägskäl.« | Gefle Dagblad
»Tiden talar genom Christensens penna och stämma, samtidigt som det förhoppningsvis tidlösa når ända fram.« | Sundsvalls Tidning