Suleima är en ung kvinna i Damaskus, hon går på konstskola, träffar psykologen för sin ångest och saknaden efter den döde fadern. I väntrummet hos terapeuten träffar hon en dag Nassim.
Nassim är neurolog och författare. Han går i terapi eftersom han inte kan skriva längre. Vad ska han skriva när verklighetens fasor överträffar all fiktion? Han har tatuerat in sitt namn, födelsedatum och adress på ryggen för att kunna bli identifierad om han skulle dö i en explosion.
De båda inleder ett kärleksförhållande.
När Nassim lämnar landet och emigrerar till Tyskland börjar han skicka brev till Suleima, bit för bit av hans nya roman där han skriver om Salma, en ung kvinna som är väldigt lik Suleima.
Suleima tvingas till slut konfrontera sig själv: förhållandet till mamman, bandet till pappan och oförmågan att acceptera hans död, svårigheterna i att växa upp som dotter till en alawitisk far och en sunnitisk mor.
Och en hel familj som krossas under diktaturen.
I bakgrunden jämte Suleimas egen historia vecklar Syriens våldsamma historia och det pågående kriget ut sig.