Det har gått tjugo år sen Dogge Doggelito och gruppen The Latin Kings på skivan Välkommen till förorten bjöd in Sverige till Alby och Norra Botkyrka. För den breda befolkningen var det ett okänt område, men genom Dogges texter växte det till en mytologisk plats, en förorternas förort. Verkligheten de beskrev, en mångkulturell tillvaro med vapen, droger och bilstölder, hade ingen berättat om förut. Dessutom samplade de Astrid Lindgren - kaxigt stulet av ett gäng invandrare, som en kritiker skrev. Under tio år var Dogge synonym med svensk förortshiphop. Alla ville ha en del av honom, kändisar, riksdagspolitiker och journalister. Ingen har fått så mycket respekt för sitt bidrag till den svenska hiphopscenen. Samtidigt har ingen mötts med lika stort förakt när de lämnat den. När Dogge valde bort sin gatukredd för att iförd cykelbyxor göra reklam för Elgiganten, drabbades han av kulturelitens avsky. I Ibland vill man bara försvinna berättar journalisten Kim Veerabuthroo Nordberg historien om Dogge Doggelito: om den fattiga uppväxten i Alby och genombrottet med The Latin Kings, de personliga tragedierna som ledde till att han hoppade av och den mörka perioden som följde, men också om kärleken till barnen och vägen tillbaka. Här möter vi Dogge i vardagen, på bakgården i Alby, i boxningslokalen, hemma med barnen, och bakom scenen, ett osminkat porträtt i helfigur av en av vår tids mest betydelsefulla och fascinerande artister. Boken bygger på unika intervjuer med närstående: allt ifrån föräldrar och syskon, barndomsvänner, hans präst, gamla flickvänner, turnéledare, till journalisterna som upptäckte honom och, naturligtvis, Elgigantens vd.