Ljusets alfabet

I osedvanligt hög grad visar Jila Mossaed på hur poesin kan få oss avtrubbade att se världen med sköljda sinnen. Det är en poesi om liv och död och på liv och död. Ofta är den omedelbart tillgänglig, men på samma gång etiskt krävande. Man måste åter in i den, till den intensiva röstens uppfordrande utsatthet, till det sorgens bottenläge som kan öppna för skönhetens lisa.

Ur förordet av Niklas Schiöler