Att bli förälder innebär en radikal omorientering i livet. Plötsligt får jag ansvar för en människa som är viktigare än jag själv. I vår tid av självförverkligande kan det vara svårt att acceptera. Har inte alla människor samma värde? Räcker det inte med att barnet är lika viktigt som jag? Nej, det gör det inte, konstaterar Lars H Gustafsson. Historien visar att barn alltid kommer i andra hand om inte barnets bästa sätts i första rummet.
I Relationsrevolutionen står själva mötet mellan barn och vuxen i centrum. Hur ser vi egentligen på barn? Och hur ser barnen på oss? Hur möts vi och hur påverkar vi varandra? Hur mycket skydd och lotsning behöver ett barn och hur stort inflytande är rimligt?
Boken börjar med tre brev från föräldrar som behöver hjälp med situationer som många känner igen - "hon gör inte som vi säger", "min dotter slår honom på pin kiv" och "min pojke oroar sig för allting". Lars H Gustafsson presenterar tre traditionella vägar att möta dessa problem. Den första är en del av den auktoritära traditionen och handlar om struktur, regler och tydliga konsekvenser - barnet ska fostras. Den andra vägen sätter barnet på piedestal och utgår från att barn vill gott och är samarbetsvilliga. Den tredje lägger stor vikt vid barnets olika utvecklingsfaser.
Det är argument och förhållningssätt som vi alla känner igen och Lars H Gustafsson ser för- och nackdelar med samtliga dessa tre vägar. Men något skaver; borde det inte finnas ytterligare en väg? Därför ger han sig i kast med något så revolutionerande som att formulera en fjärde väg att möta barn.
Det här är en bok som får läsaren att själv reflektera. Utan att presentera ett förhållningssätt som det riktiga ger den oss värdefulla tankeställare och konkreta verktyg som förbättrar relationen till både våra egna och andras barn.